Gud=Universium?
Jag tror på Gud !
Hur känns den meningen i dig ?
Blir du triggad ? Arg ? Lättad ? Förvånad ? Besviken ? Lugn ?
Just dom orden orsakar ofta en massa känslor i oss och har även gjort i mig under flera år men jag håller på att heala det såret och har idag inga problem med att stå bakom att jag tror .
Tidigt i mitt liv ville jag bli präst , efter bland annat ha sett serien Törnfåglarna , jag visste att det fanns en kraft större än oss och som visade sig för mig på många olika sätt men med tiden så stängde jag av för på något sätt så tyckte omvärlden att var det "konstigt till och med lite fult" att ha en tro, att tro på något som inte syns eller kunde bevisas. Att förstå saker som inte syns, att känna energier, att höra det ljudlösa och se bakom masker på andra människor, att förstå att vi inte är själva, att ha kontakt med guider/änglar - jag kände mig så annorlunda och utanför trots att det var mina gåvor kärleksfullt givna från Universum /Gud.. Så jag stängde av och jag stängde ner och tillät andras åsikter gå före mina.
Min tro på Gud är idag orubblig men just hur jag tror på Gud är min egen sanning och inget jag tvingar på någon annan eller vill förändra hos andra. Den har återkommit samt skapats om genom min livsresa, mina trauman, mina lärdomar och mitt uppvaknande. Vi lever alla i vår sanning.
Jag kan tycka att det är så rofyllt att gå till kyrkan - är helt underbart att vi skapat en plats där du utan att du tänker på det går in i dig själv, allt lugnar ner sig, du tystnar ner ditt huvud och din omgivning. Du tillåter dig själv att vara helt närvarande med dig själv och dina känslor en stund utan yttre krav. Sen att min bild av Gud inte är en man med skägg som guppar på ett moln utan är ljusenergi som finns i mig, runt mig och i allt annat levande gör att jag inte behöver gå i kyrkan för att be utan min tro är att oavsett vart jag är så kan jag alltid be (koppla upp mig till universum ). Lägger även blommor på mina avlidna näras gravar även fast jag vet att det inte är där dom är. Kontakten med dom är enbart en tanke bort och när sorgen är stor så väljer jag att tända ett ljus hemma och där finna den ro jag behöver för att ta hand om känslorna.
Men jag förminskar ingen som behöver ha en grav att gå till för jag förstår känslan och behovet.
Jag ser Gud som en kraft, en energikälla, som vi alla har i oss. Allt levande på jorden, från grässtrå till människa, har samma energier i sig. Även stjärnorna har samma beståndsdelar som oss. Allt är energier, även din tankar, dina känslor, ditt hjärta , din kropp till elen som laddar din mobil.
Varenda av oss hör ihop och det är när vi inser det som kraften (Universum/Gud) blir helt makalöst magiskt vackert. Det blir något att hämta kraft hos, fylla på, utveckla, expandera, lära sig av och värna om.
Jag tror inte på att utesluta någon som inte tror som jag, då utesluter jag ju mig själv, kan inte hata någon som inte tror samma som mig för då hatar jag ju mig själv.
Att kraften, källan, universum (Gud) är den största kärleken, den kraftfullaste energin och genom att älska oss själva precis som vi är och vi blir trygga i att leva från den kärleken så börjar vi även att sända ut det, som ringar på vatten.